What's the big fuss?

Jag blir trött, förbannad och lite ledsen när jag läser sånt här. Jag förstår att tatueringar är en generationsfråga och att om man är över en viss ålder kanske ser det som synonymt med kriminella personer, för visst, så var det ju en gång i tiden.

"Är det självhat det är rör sig om, brutalt våld mot det egna jaget, en variant av småflickor som skär sig?"

Varför kan inte folk förstå att det handlar om en konstform och ett sätt att uttrycka sig?
Det är klart det finns folk som gör det av fel anledningar och kommer att sitta om ett, tio eller femtio år och ångra sig. Men att det skulle handla om självhat är ju rent löjligt.
Jag kan inte garantera att jag inte kommer ångra mig, självklart inte. Men jag, tillsammans med många många andra gör inga impulsgrejer och det ligger oftast massvis med tid och tanke bakom. Tilläggas ska att det är svindyrt att tatuera sig (bra är väl det, vet inte hur man skulle se ut annars) vilket gör att det är svårt att göra impulsgrejer.

Varför vill hon egentligen att vi ska låta bli? Vem skadar vi? Vad är det som är så fruktansvärt provocerande och upprörande? Jag förstår verkligen inte. Om du stör dig på oss så ligger väl snarare problemet hos dig, eller?

"Karln måste vara lite rubbad, tänkte jag. En ring i örat är väl ok som utsmyckning men att klottra ner kroppen kan inte vara riktigt sunt.Låt gå för att en och annan medlem av någon primitiv stam på bortre Nya Guinea eller i Brasiliens mest otillgängliga regnskogar roar sig med att rita saker på sig själva i brist på papper och penna, men moderna människor måtte väl ha kommit längre än så?"

Är det inte snarare precis tvärtom? Att tatueringstrenden exploderat på senare år är väl ett bevis på att folk får vara sig själva och uttrycka sig som de vill. Att man fortfarande inte kan göra det utan att bli dömd på förhand är ju pinsamt. Sen förnekar jag inte att det självklart är en trend (alla ni som ångrar era tribals räck upp en hand).
Men tatuering som konstform har utvecklats så otroligt mycket. Du kan göra i princip vad som helst idag. Kvaliteten på färgen har blivit så mycket bättre. Och de som utövar konsten är så fantastiskt begåvade, tack vare att de verkligen fått möjligheter att utvecklas.

"Du är ju så ung, du vet inte vad du ger dig in i. Du kommer ångra dig när du blir äldre. Dina möjligheter kommer att begränsas". Fuck you! Om en person inte vill anställa mig för att jag har lite bläck på armen, så fuck you! Allvarligt talat. Det är bara färg. Jag förstår verkligen inte vad som är så provocerande. Jag kan köpa att folk tycker det är fult. Men det är inte riktigt samma sak.

Har någon tänkt på att om inte allt för många år så kommer var och varann person att springa runt på kontor överallt med tatueringar.? För att inte tala om på ålderdomshemmen?
Det man kan konstatera är väl att generationen efter oss definitivt inte kommer att tatuera sig. De kommer att hitta på några andra fruktansvärda hemskheter som jag och min generation kan sitta och klaga över för att vi inte har något bättre för oss.

Förlåt att jag behövde vara vrångtanten idag. Men jag blir så jävla less.