Visar inlägg med etikett tatuering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tatuering. Visa alla inlägg
onsdag 12 november 2008
torsdag 17 juli 2008
Svalor
1.Swallow tattoos were traditionally used to show how many miles a sailor had traveled -- five thousand nautical miles got you one swallow, ten thousand the second.
2. Sometimes, when a sailor had retired, he would tattoo laundry hanging between the two swallows.
3. If a sailor's friend was killed at sea, one of his swallows would have a dagger tattooed through it.
4. Swallows always return home -- so the swallow tattooed on a sailor was meant to symbolize that he would return.
5. And if the sailor didn't return, the swallows would help carry him to heaven.
6. In England, the swallow tattoo indicates a willingness to fight -- "these fists fly."
7. To a sailor at sea, the sight of sparrows meant land, and a return home.
8. Luke 12:6 says..."Are not five sparrows sold for two pennies? And not one of them is forgotten before God."


2. Sometimes, when a sailor had retired, he would tattoo laundry hanging between the two swallows.
3. If a sailor's friend was killed at sea, one of his swallows would have a dagger tattooed through it.
4. Swallows always return home -- so the swallow tattooed on a sailor was meant to symbolize that he would return.
5. And if the sailor didn't return, the swallows would help carry him to heaven.
6. In England, the swallow tattoo indicates a willingness to fight -- "these fists fly."
7. To a sailor at sea, the sight of sparrows meant land, and a return home.
8. Luke 12:6 says..."Are not five sparrows sold for two pennies? And not one of them is forgotten before God."


fredag 11 juli 2008
Min arm!

Fick precis veta av min kusin som är god vän med min tatuerare att han har en tid bokad som inte behövdes och att jag kan ta den om jag vill. Självklart! Frågan är då bara vad man ska göra den här gången.. Äsch, det är en månad kvar så jag hinner fundera ett tag. Ska försöka och hälsa på honom nästa vecka och snacka lite idéer. Weeee!
torsdag 26 juni 2008
El Día de los Muertos
Eller Day of the dead. Högtid som firas i Mexiko framförallt och som kan synas morbid för utomstående. En av symbolerna som används är den färgglada dödskallen, som blir väldigt effektfull som tatuering. Jag älskar den här symbolen, trots att det är en religionssymbol.

Etiketter:
Day of the dead,
De dödas dag,
Día de los Muertos,
Mexiko,
tatuering
onsdag 18 juni 2008
Jag glömde...
...en viktig sak som jag skulle göra om jag blev miljardär. Tatuera halsen, och eventuellt händerna.
Det är ju en dröm att få kunna göra det, men känner mig lite för osäker på mitt framtida liv för att kunna ta ett sånt beslut idag.

Etiketter:
Halstatuering,
handled,
handtatuering,
tatuering
tisdag 17 juni 2008
To © or not to ©
Satt och drömde mig bort lite och började fundera lite över nästa tatuering, som väl lär bli i höst någon gång, och kom och tänka på min gode vän C som till skillnad från mig själv har storslagna planer för sin rygg. För ett tag sedan skickade han mig en liten skiss över ungefär vad han har tänkt sig. Måste bara visa alla hur otroligt fin den blev! Man ser precis alla detaljer och förstår precis vad han har tänkt sig! Verkligen! Kan ens ungar som inte är högre än typ 3 päron slå en med kritan så är det rätt illa. I'm impressed.
.jpg)
Och när vi ändå pratar tatueringar, så satt jag och funderade lite över copyright. Kan ju tyckas vara omöjligt för en person att förbjuda andra att göra liknande tatueringar som en själv. Jag menar, så pass populärt som det är nu för tiden är det ju ärligt talat ganska svårt att vara helt unik med sitt motiv.
Den amerikanska modellen/pinuppan Amina Munster är den första som lyckats få copyright på sitt chestpiece som lyder "Dead men tell no tales" och visar en dödskalle med två dolkar i käften i bästa sjömansstil. Speciellt designad för henne av Tim Kern på Last Rites i New York. Vad som hände var att en annan tatuerare kopierade den rätt av och när hon krävde en ursäkt fick hon istället glåpord tillbaks. Istället för att sätta sig och sura tog hon kontakt med The US Copyright Office och lyckades få igenom det hela.
Sjukt kan tyckas, med tanke på att varken motivet eller texten i sig är speciellt unikt om man ska vara helt ärlig. Fine, om någon gör en exakt kopia av ens arm eller whatetever så ska man väl få säga ifrån. Men är fortfarande lite förvånad över att det gick igenom.
Hon kommer väl troligen komma hit och slå sitt lösben i huvudet på mig för att jag snott den här bilden från hennes hemsida. Oh well.
.jpg)
Och när vi ändå pratar tatueringar, så satt jag och funderade lite över copyright. Kan ju tyckas vara omöjligt för en person att förbjuda andra att göra liknande tatueringar som en själv. Jag menar, så pass populärt som det är nu för tiden är det ju ärligt talat ganska svårt att vara helt unik med sitt motiv.
Den amerikanska modellen/pinuppan Amina Munster är den första som lyckats få copyright på sitt chestpiece som lyder "Dead men tell no tales" och visar en dödskalle med två dolkar i käften i bästa sjömansstil. Speciellt designad för henne av Tim Kern på Last Rites i New York. Vad som hände var att en annan tatuerare kopierade den rätt av och när hon krävde en ursäkt fick hon istället glåpord tillbaks. Istället för att sätta sig och sura tog hon kontakt med The US Copyright Office och lyckades få igenom det hela.
Sjukt kan tyckas, med tanke på att varken motivet eller texten i sig är speciellt unikt om man ska vara helt ärlig. Fine, om någon gör en exakt kopia av ens arm eller whatetever så ska man väl få säga ifrån. Men är fortfarande lite förvånad över att det gick igenom.
Hon kommer väl troligen komma hit och slå sitt lösben i huvudet på mig för att jag snott den här bilden från hennes hemsida. Oh well.
Etiketter:
Amina Munster,
copyright,
ryggtavla,
tatuering
tisdag 27 november 2007
Turbulens
Senaste veckan har varit minst sagt händelserik. Topp 5!
1. Jag har förändrat min kropp radikalt och permanent (till mina kollegors förtvivlade stånkanden och suckanden). Och jag är så JÄVLA nöjd!
2. Jag har ätit mitt livs bästa risotto. I landet där den faktiskt SKA ätas.
3. Jag har varit med om en utomhus-aktivitet i bästa teambuilding-anda. Och faktiskt tyckt att det varit rätt roligt.
4. Jag har varit i Corleone.
5. Jag överlevde ännu en flygresa.
1. Jag har förändrat min kropp radikalt och permanent (till mina kollegors förtvivlade stånkanden och suckanden). Och jag är så JÄVLA nöjd!
2. Jag har ätit mitt livs bästa risotto. I landet där den faktiskt SKA ätas.
3. Jag har varit med om en utomhus-aktivitet i bästa teambuilding-anda. Och faktiskt tyckt att det varit rätt roligt.
4. Jag har varit i Corleone.
5. Jag överlevde ännu en flygresa.
Etiketter:
Circle Tattoo,
Corleone,
patetisk parweekend,
Resa,
Sicilien,
tatuering,
topp 5
torsdag 22 november 2007
torsdag 8 november 2007
What's the big fuss?
Jag blir trött, förbannad och lite ledsen när jag läser sånt här. Jag förstår att tatueringar är en generationsfråga och att om man är över en viss ålder kanske ser det som synonymt med kriminella personer, för visst, så var det ju en gång i tiden.
"Är det självhat det är rör sig om, brutalt våld mot det egna jaget, en variant av småflickor som skär sig?"
Varför kan inte folk förstå att det handlar om en konstform och ett sätt att uttrycka sig?
Det är klart det finns folk som gör det av fel anledningar och kommer att sitta om ett, tio eller femtio år och ångra sig. Men att det skulle handla om självhat är ju rent löjligt.
Jag kan inte garantera att jag inte kommer ångra mig, självklart inte. Men jag, tillsammans med många många andra gör inga impulsgrejer och det ligger oftast massvis med tid och tanke bakom. Tilläggas ska att det är svindyrt att tatuera sig (bra är väl det, vet inte hur man skulle se ut annars) vilket gör att det är svårt att göra impulsgrejer.
Varför vill hon egentligen att vi ska låta bli? Vem skadar vi? Vad är det som är så fruktansvärt provocerande och upprörande? Jag förstår verkligen inte. Om du stör dig på oss så ligger väl snarare problemet hos dig, eller?
"Karln måste vara lite rubbad, tänkte jag. En ring i örat är väl ok som utsmyckning men att klottra ner kroppen kan inte vara riktigt sunt.Låt gå för att en och annan medlem av någon primitiv stam på bortre Nya Guinea eller i Brasiliens mest otillgängliga regnskogar roar sig med att rita saker på sig själva i brist på papper och penna, men moderna människor måtte väl ha kommit längre än så?"
Är det inte snarare precis tvärtom? Att tatueringstrenden exploderat på senare år är väl ett bevis på att folk får vara sig själva och uttrycka sig som de vill. Att man fortfarande inte kan göra det utan att bli dömd på förhand är ju pinsamt. Sen förnekar jag inte att det självklart är en trend (alla ni som ångrar era tribals räck upp en hand).
Men tatuering som konstform har utvecklats så otroligt mycket. Du kan göra i princip vad som helst idag. Kvaliteten på färgen har blivit så mycket bättre. Och de som utövar konsten är så fantastiskt begåvade, tack vare att de verkligen fått möjligheter att utvecklas.
"Du är ju så ung, du vet inte vad du ger dig in i. Du kommer ångra dig när du blir äldre. Dina möjligheter kommer att begränsas". Fuck you! Om en person inte vill anställa mig för att jag har lite bläck på armen, så fuck you! Allvarligt talat. Det är bara färg. Jag förstår verkligen inte vad som är så provocerande. Jag kan köpa att folk tycker det är fult. Men det är inte riktigt samma sak.
Har någon tänkt på att om inte allt för många år så kommer var och varann person att springa runt på kontor överallt med tatueringar.? För att inte tala om på ålderdomshemmen?
Det man kan konstatera är väl att generationen efter oss definitivt inte kommer att tatuera sig. De kommer att hitta på några andra fruktansvärda hemskheter som jag och min generation kan sitta och klaga över för att vi inte har något bättre för oss.
Förlåt att jag behövde vara vrångtanten idag. Men jag blir så jävla less.
"Är det självhat det är rör sig om, brutalt våld mot det egna jaget, en variant av småflickor som skär sig?"
Varför kan inte folk förstå att det handlar om en konstform och ett sätt att uttrycka sig?
Det är klart det finns folk som gör det av fel anledningar och kommer att sitta om ett, tio eller femtio år och ångra sig. Men att det skulle handla om självhat är ju rent löjligt.
Jag kan inte garantera att jag inte kommer ångra mig, självklart inte. Men jag, tillsammans med många många andra gör inga impulsgrejer och det ligger oftast massvis med tid och tanke bakom. Tilläggas ska att det är svindyrt att tatuera sig (bra är väl det, vet inte hur man skulle se ut annars) vilket gör att det är svårt att göra impulsgrejer.
Varför vill hon egentligen att vi ska låta bli? Vem skadar vi? Vad är det som är så fruktansvärt provocerande och upprörande? Jag förstår verkligen inte. Om du stör dig på oss så ligger väl snarare problemet hos dig, eller?
"Karln måste vara lite rubbad, tänkte jag. En ring i örat är väl ok som utsmyckning men att klottra ner kroppen kan inte vara riktigt sunt.Låt gå för att en och annan medlem av någon primitiv stam på bortre Nya Guinea eller i Brasiliens mest otillgängliga regnskogar roar sig med att rita saker på sig själva i brist på papper och penna, men moderna människor måtte väl ha kommit längre än så?"
Är det inte snarare precis tvärtom? Att tatueringstrenden exploderat på senare år är väl ett bevis på att folk får vara sig själva och uttrycka sig som de vill. Att man fortfarande inte kan göra det utan att bli dömd på förhand är ju pinsamt. Sen förnekar jag inte att det självklart är en trend (alla ni som ångrar era tribals räck upp en hand).
Men tatuering som konstform har utvecklats så otroligt mycket. Du kan göra i princip vad som helst idag. Kvaliteten på färgen har blivit så mycket bättre. Och de som utövar konsten är så fantastiskt begåvade, tack vare att de verkligen fått möjligheter att utvecklas.
"Du är ju så ung, du vet inte vad du ger dig in i. Du kommer ångra dig när du blir äldre. Dina möjligheter kommer att begränsas". Fuck you! Om en person inte vill anställa mig för att jag har lite bläck på armen, så fuck you! Allvarligt talat. Det är bara färg. Jag förstår verkligen inte vad som är så provocerande. Jag kan köpa att folk tycker det är fult. Men det är inte riktigt samma sak.
Har någon tänkt på att om inte allt för många år så kommer var och varann person att springa runt på kontor överallt med tatueringar.? För att inte tala om på ålderdomshemmen?
Det man kan konstatera är väl att generationen efter oss definitivt inte kommer att tatuera sig. De kommer att hitta på några andra fruktansvärda hemskheter som jag och min generation kan sitta och klaga över för att vi inte har något bättre för oss.
Förlåt att jag behövde vara vrångtanten idag. Men jag blir så jävla less.
Etiketter:
förlegad moraltant,
konst,
tatuering
fredag 26 oktober 2007
Cirkeln är sluten
Tiden är bokad! Äntligen äntligen äntligen så blir det av (och jag blir några lax fattigare, men hey). Men framförallt så kommer jag kunna glänsa med min nya snygga tatuering en HEEEL vecka före min käre vän C. Weeeeeell sånt är livet, inte sant?
Min andra vän J tycker att jag ska hångla upp Fabbe, för då blir det på nåt sätt mer äkta när han signerar tatueringen haha..
NEJ jag har inte bokat biljetterna till Close Up-båten ännu, jag och J fixar det på söndag! No worries!
Och JA mitt hår är ALLTID större än Marge Simpsons!
Min andra vän J tycker att jag ska hångla upp Fabbe, för då blir det på nåt sätt mer äkta när han signerar tatueringen haha..
NEJ jag har inte bokat biljetterna till Close Up-båten ännu, jag och J fixar det på söndag! No worries!
Och JA mitt hår är ALLTID större än Marge Simpsons!
Etiketter:
Circle Tattoo,
Close Up-båten,
Fabbe,
Marge,
tatuering
onsdag 8 augusti 2007
Katten
Världens snyggaste, coolaste, råtuffaste, hetaste, ballaste brud Kat Von D har efter Miami Ink fått en egen spinoff, L.A. Ink, där man får följa henne när hon startar upp sin egna tatueringsstudio. Kat är en av få tjejer som jag skulle kunna tänka mig att Turn-to-the-other-side för. Hon är ju bara för snygg!
fredag 3 augusti 2007
tisdag 31 juli 2007
Kära päron
måndag 23 juli 2007
Permanent
Det bara är så att jag ska ha den här helt ljuvliga tapeten från Mrs. Murphy som jag hittade häromdagen. Den är dyr så det svider, men eftersom det bara gäller en fondvägg så är det väl bara att bita ihop. Känns skönt. Har letat i vad som känns som evigheter innan jag äntligen hittade den här. Det bästa är att man själv kan fylla i valfria namn i banden som är tomma från början. Det vackraste jag sett, känns så jag. Klockren.Idag regnar det. Regn är inte bra för mitt hår, humör eller skor. Men maskarna blir väl glada.
Etiketter:
Mrs. Murphy,
Rockabilly,
tapet,
tatuering
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)








