To © or not to ©

Satt och drömde mig bort lite och började fundera lite över nästa tatuering, som väl lär bli i höst någon gång, och kom och tänka på min gode vän C som till skillnad från mig själv har storslagna planer för sin rygg. För ett tag sedan skickade han mig en liten skiss över ungefär vad han har tänkt sig. Måste bara visa alla hur otroligt fin den blev! Man ser precis alla detaljer och förstår precis vad han har tänkt sig! Verkligen! Kan ens ungar som inte är högre än typ 3 päron slå en med kritan så är det rätt illa. I'm impressed.




Och när vi ändå pratar tatueringar, så satt jag och funderade lite över copyright. Kan ju tyckas vara omöjligt för en person att förbjuda andra att göra liknande tatueringar som en själv. Jag menar, så pass populärt som det är nu för tiden är det ju ärligt talat ganska svårt att vara helt unik med sitt motiv.

Den amerikanska modellen/pinuppan Amina Munster är den första som lyckats få copyright på sitt chestpiece som lyder "Dead men tell no tales" och visar en dödskalle med två dolkar i käften i bästa sjömansstil. Speciellt designad för henne av Tim Kern på Last Rites i New York. Vad som hände var att en annan tatuerare kopierade den rätt av och när hon krävde en ursäkt fick hon istället glåpord tillbaks. Istället för att sätta sig och sura tog hon kontakt med The US Copyright Office och lyckades få igenom det hela.

Sjukt kan tyckas, med tanke på att varken motivet eller texten i sig är speciellt unikt om man ska vara helt ärlig. Fine, om någon gör en exakt kopia av ens arm eller whatetever så ska man väl få säga ifrån. Men är fortfarande lite förvånad över att det gick igenom.
Hon kommer väl troligen komma hit och slå sitt lösben i huvudet på mig för att jag snott den här bilden från hennes hemsida. Oh well.